Jag har ingen aning om vad som kommer att hända nu, det som ligger över mig är framtiden och jag kvävs på tanken att jag om ett par månader levt en femtedel av mitt liv, varav säkert 3 av dem åren har jag bara levt 30% av vad jag hade kunnat i normala fall. And who's to blame? NO ONE :O Jag har inte ens en svart syndabock att skylla på för jag kan inte rå för det. yaaaay! jag vill ha en syndabock :( GIVEIT!!
Så vad händer? Kommer jag stå där tillsammans med alla i Norrköping på studenten och känna att jag inte alls vill vara där eftersom jag tycker inte att jag förtjänar det. Eller kommer jag stanna kvar i Fagersta? Staden som suger all livsglädje ur en medans jag kämpar för att bli frisk och helt enkelt lägger mitt liv helt på hyllan för att ta itu med studier och liknande senare?
Båda alternativen låter inte särskilt lockande, men mellan-läget som jag är i just nu är det värsta.
Den handikappade känslan av att inte kunna behålla kontrollen och tvingas hela tiden förlita sig på andra.
Independent Sara my ass...
Det är lyckopiller-ätande-sara-med-no-selfspirit-whatsoever-that-can't-do-anthing-on-her-own (except on fridays, then i'm 7777-HHH-sara-D;D;D;) ni ser framför er :P
Så vad gör man?
Man sväljer ett piller om dagen sätter sig ner och väntar på (att det ska bli fredag) att ens felstartade liv ska ta fart igen...
Ähh screw this, nu tar vi alla varann i hand och dansar till Buttercup :)
1 kommentar:
http://www.youtube.com/watch?v=0Bmhjf0rKe8
För att få dig att le ma nigga sistah <3 Älskar dig!
Skicka en kommentar